Systemfel?
Det kan inte ha undgått någon att det hierarkiska systemet har sina begränsningar. I förlossningsvården blir det alldeles tydligt när tolkningsföreträdet ges till dem överst i hackordningen och paternalism blir resultatet av något som systemet hävdar och tror är omtanke.
Ju mer jag läser om hur kvinnor blir behandlade när de söker hjälp för sina klimakteriebesvär, desto mer inser jag att paternalismen inte enkom drabbar gravida och barnafödande. Mönstret är detsamma. Pålästa kvinnor söker hjälp och blir dumförklarade, förminskade och lämnas utan adekvat hjälp. Kunskapsbristen i primärvården är stor och många tvingas söka hjälp privat. Gynekologi från regionen är endast för de riktigt sjuka.
Hur många av oss barnmorskor har inte upplevt en aldrig sinande ström av frågor under det korta mötet vid cellprovtagningen?
Hur många av oss har inte känt oss otillräckliga, otillräckligt med tid, otillräckligt med kunskap?
Den ickefertila kvinnan är ointressant och en belastning för dagens vårdsystem.
Den fertila, gravida kvinnan bär på ett barn som vi "faderligt" måste beskydda, ibland på bekostnad av bäraren.
Systemet är kvinnofientligt och vad händer när patienter börjar kräva sin rätt till god och evidensbaserad vård och söker sig utanför den vård som tillhandahålls av regionerna?
De blir kallade flummiga, dumdristiga och i samma tunna hamnar de vårdgivare som vill hjälpa.
Klart slut!/Viveca